Det mest troliga är att rastypen uppkom redan under medeltiden och från medelhavsländerna spreds över Europa. Några släktingar som fortfarande finns kvar är Portugisisk vattenhund, Barbet, Irländsk vattenspaniel och Lagotto romagnolo.

Ursprungligen användes den större pudeln som vattenapporterande jakthund, till vilket den var synnerligen lämpad med sina simhudsförsedda tassar och tjocka vattenavstötande päls samt sitt samarbetsvilliga och intelligenta kynne.

Black and tan och harlekin.

Den första tyska standarden för black and tan och harlekin skrevs 1980 av Liselotte Eckstein som presenterade dessa två färger på FCI:s vetenskapliga kommissions konferens i München. Vid denna konferens kunde hon redovisa de 10 generationerna som krävs i aveln. Tyvärr ville inte Frankrike, som räknas som pudelns hemland, acceptera resultatet av Ecksteins forskning vilket innebar att avel inom FCI (Federation Cynologique Internationale) inte tilläts.

Tyskland kunde däremot ge de flerfärgade pudlarna nationellt erkännande och en liten skara entusiaster fortsatte avelsarbetet. Eftersom avelsbasen var smal uppstod problem i form av långa underkäkar, överbett, och andra tandfel.
Även färgerna påverkades negativt. Nu kunde man inte komma längre, och de tvåfärgade pudlarna höll på att dö ut.

2005 beslöt DPK (Deutschen Pudel-Klub e.V.) tillåta att black and tan pudlar parades med svarta och aprikos. Likaså berikades harlekinstammen genom att tillföra svarta pudlar.
I och med detta beslut kunde aveln med tvåfärgade pudlar ta fart och såväl färg som exteriör förbättrades. Andra länder som inledningsvis följde Tysklands exempel att godkänna black and tan och harlekin som nationella färger var Ryssland, Ukraina, Österrike, Ungern, Tjeckien, Schweiz och Danmark. Tyskland och Danmark har valt att registrera tvåfärgade pudlar i egen stambok. 

Eftersom Franska Pudelklubben vägrar erkänna de flerfärgade pudlarna öppnade Franska Kennelklubben 2014 en stambok för Chien Particolore à poil frisé. (Vilket fritt översatt betyder "Flerfärgad hund med lockig päls" - en tämligen vag definition som skulle kunna innefatta allehanda raser.)
Därmed får Frankrike får en ny nationell hundras.
Med tanke på att flerfärgade valpar kan födas även i en parning mellan två solida individer bäddar denna nya rasdefinition för knepiga frågeställningar. Är det exempelvis rimligt att det i samma kull registreras helsyskon av olika raser? Måhända har man, i sin iver att misskreditera de flerfärgade, underlåtit att göra en mer långsiktig konsekvensanalys.

Idag har bland annat Ryssland och flera länder i Östeuropa har följt Frankrikes exempel att definiera de flerfärgade pudlarna för Chien Particolore à poil frisé. Givetvis innebär detta att det internationella avelsarbetet försvåras.

Här i Sverige är frågan högaktuell. Svenska Kennelklubbens högsta beslutande organ Kennelfullmäktige sammanträder vartannat år och består av delegater från medlemsorganisationerna. Den 22-24 oktober 2021, röstades det ja till  två motioner om avelsförbud för hundar som inte hade en med rasstandarden överensstämmande färg.
Eftersom avvikande färg hos rasen pudel inte medför någon form av fysisk eller psykisk degenerering av hundarna har vår klubb ansökt hos Svenska Kennelklubben om möjlighet att erhålla medlemskap som nationell rasklubb för Flerfärgad Pudel. Ärendet är under behandling. 

Vi följer Svenska Kennelklubbens (SKK) avelsrekommendationer då alla svenska uppfödare på vår uppfödarlista är medlem i Svenska Kennelklubben. 

FCI:s standard för pudel tillåter endast solida färger. De flerfärgade pudlarna blir diskvalificerade på hundutställning.